Sunday, April 23, 2006



Google som vindflöjel



Visst är det kul med litet lek med loggan, som Google gör då och då. Visserligen har jag lärt mig av de stränga varumärkesexperterna att loggan är ett "noli me tangere"-objekt, höjt över låga lustar som lek och trams. Logotypen får ej förändras, ej heller förekomma i dåligt sällskap. Då skulle det mödosamma arbetet som nedlagts för att höja värdet på företagets "brand" kunna omintetgöras på nolltid.

Men tiderna förändras och nu ser man allt oftare hur det förekommer både de ena och de andra tilltagen med den egna logotypen. Det kanske har att göra med att vi har blivit så medialiserade, tränade och sensibla att vi numera kan uppfatta loggan som blott en bärare av de "corporate values" eller den "brand identity" som strategerna har avsett. Då blir det ju värdena bakom fasaden som är det viktiga, inte den formella bäraren av dessa värden, eller? Får man dra till med en liknelse med korset som religiös symbol? Det finns ingen "brand manager" som styr och ställer med föreskrifter om hur ett kors skall se ut. Det kan se ut litet hur som helst bara det finns en vertikal och en tvärarm. Så kanske Vatikanen och andra tunga instanser för länge sedan förstått det som numera verkar nästan ett mode inom reklamens värld.

Igår var det "Earth day" har jag förstått. Då skall man väl tänka på den stackars jorden och hur vi misshandlar den. Eller snarare hur vi misshandlar våra efterkommande genom att försämra deras levandsbetingelser med våra excesser av olika slag. Alltså leker Google med sin logga och antyder, som den goda makt som företaget vill vara, hur en lösning på jordens energiproblem kan se ut. Valspråket inom Google är ju : "Don´t be evil". Och då menas nog inte bara att man vill vara annorlunda än Microsoft... Som ett gott företag tycker alltså Google att solpaneler och vindsnurror får oss att känna oss litet godare och optimistiska inför framtidens energiförsörjening. Glad och god skall männskan vara och då smittar det av sig på det goda företaget... Don´t be evil!

Synd bara att sol och vindkraft knappast är lösningen på dagens och morgondagens energiproblem. Dessa energislag är för "utspädda" och kan inte jämföras med de enorma koncentrat, i tid och rum, av energi som fossila bränslen och kärnbränslen utgör. Om det blir någonting av fusionsforskningen, som nu passerat milstolpen att ITER faktiskt skall byggas, ja det får vi se först om många, långa år.

Friday, April 14, 2006

Konst som tröst?
Av någon anledning var det min första tanke när jag såg den pågående utställningen "Fickla vrårna" på Liljevalchs Konsthall härom dagen. Meta Isaeus-Berlin är mitt i karriären. Hon fyller hela denna stockholmarnas egen konsthall med en imponerande genomgång av "dammråttor", svaga minnen ur känslornas skrymslen. För detta använder hon en ficklampa till att "fickla" med. Direkt i entréhallen anger hon tonen för utställningen. Mycket prat rinner i form av vatten över bord och stolar. Bokhyllan är välfylld av dokumenterade minnen men gjord av spånskiva, ett förgängligt material, och den håller därför på att bågna av den ständiga fuktbegjutningen.

Thursday, March 30, 2006


Posering utanför Rigoletto på Kungsgatan i går kväll.

Babas bilar

Igår var jag på smygpremiär av "Babas bilar" i regi av Rafael Edholm. På bilden ovan visar Rafael segertecken men domen av kvällens bio-domare i TV var barsk: Bara 2 fåtöljer. För många missar, dålig uppföljning av uppslagen till historier som ändå fanns, som den romantiska lilla början till ett drama mellan de unga tu.

Men de bistra domarna i TV har en gynnsam spådom: Rafael kommer att låta höra av sig igen och då med större genomslag! Vi önskar detsamma som såg både energin och det beslutsamma handlaget i filmen och Rafaels håll-i-gång på "Allmänna Galleriet" efter smygpremiären.

Regikollegan Josef Fares verkar ännu mera cool än Rafael igår kväll efter smygpremiären av Babas bilar. OK, han är ju veteran...

Biovaktmästare och Frankenstein-Monster- "Wannabes" verkar trivas tillsammans i den kaklade miljön i Allmänna galleriet. Monstret kanske behöver ett glas destillerat vatten?

Premiärlejonet Dr. Havervall (röntgenläkare) ger klartecken för den vidare karriären medan patienten Edholm tänker över situationen.

Här tar samme Dr. Havervall pulsen på Rafaels livsledsagarinna Görel Crona. Även hon får godkänd prognos.

Den grymme gitarristen (med pinuppa och Merill-Lynch-tjur på gitarrlocket) var inte hälften så grym i filmen fast han skulle vilja ha varit det. Men vi njöt av hans musikaliska uttryck.


Görel var lycklig och fick tummen upp. Får man anta att hon gett en viss support där hemma vid köksbordet? Ganska troligt, om jag får gissa.

Och nu är det publiken som skall säga sitt. Public-service -TV har alltså sin dom klar: Det här är inte det sista vi har sett av Mr. Edholm... stay connected!

(Alla bilder copyright: LuxPix).

Monday, March 20, 2006

Dikt och verklighet

Sista delen av "Kronprinsessan" har sänts. Ytterligare sammanflytningar av Public Service Media och Politisk självbespegling. Påpassligt inslag på nyhetsplats av det egenproducerade dramat med förebilder och allt... det är något som inte stämmer! I det avslutande samtalet efter dramat var det ändå (faktiskt!) Mona Sahlin som verkade verklig och som stod med båda fötterna på jorden.

Tidigare på denna blogg har jag nämnt hur en viss ung herr Palme (J.) dök upp på ett party samma kväll som det sorgliga 20-årsjubileet av fadern Olofs tragiska död avhandlades med sedvanlig "finess" av kvällstidningarna.

På samma party var skådespelaren Ulf Friberg gäst. En diskret, fridsam och sympatisk framtoning gäller alltid för Ulf. Vem Ulf är? Vad han har med Palme att göra? Wait a moment...

I "Kronprinsessan" spelas den barnvagnsdragande hemmamannen (Location: Ivar Lo-parken vid Bastugatan med Södermalmskt nedlåtande utsikt över Stockholms Stadshus ...) med tendens till vänsterprassel med hustruns väninna ... av ... Ulf Friberg. När otroheten upptäcks blir det till att flytta för "Ulf". Andrahandslägenhet för dyra pengar. Men, nu kommer det: "Jag hade tur som fick ett jobb vid Palme-centret" säger "Ulf". Annars hade han haft det litet knapert med ekonomin.

Funkar det så här i Sverige? Företagens stora män (för det är ju mest män) ger varandra bonusar. Och på den andra kanten: Medierna/politikerklassen/kulturarbetarna/ har sitt skrå och skyddar varandra så till den grad att det blir svårt att skilja ett party på Skarpnäcksfältet (IRL) med Palmesöner och Kronprinsessa-äktahälfter från en hyllad "Public Service"-produktion.

Inte vet jag, jag blir bara förvirrad.

Tuesday, March 07, 2006

Kronprinsessan i SVT1.

I kväll tittade jag på "Kronprinsessan" i SVT1. Jag tyckte inte om vad jag såg. Det var en skickligt gjord film, OK, med duktiga skådespelare etc. men med ett underliggande budskap som var starkt politiserat och ingav en obehaglig känsla av maktmissbruk.

Exempelvis uppträdde verkliga TV-medarbetare i sina roller som just TV-aktörer i intervju-situationer i denna formellt sett fria filmproduktion som dock hade en klart politisk underton: "Medierna som räddare av de demokratiska värdena", läs vänstervärdena.

Eller Medierna som försvarare av frihet och rättvisa, när det i själva verket är tvärtom. Filmen kunde vara en reklamfilm för SVT i stil med de obehagliga reklamsnuttar som anklagar Italien för sin Berlusconi-kontrollerade TV. Detta samtidigt som vi har en liknande struktur av politiskt styrd TV, så länge nuvarande regering sitter vid makten.

I förhandsreklamen för "Kronprinsessan" lyfts det klassiska jämställdhetsperspektivet fram. Svårigheten att förena karriär med barn och familj etc. Men i filmen fanns inte mycket av detta. Istället var det ren och skär politisk propaganda på licensbetald TV-tid.

Sådant vill vi inte se, så här 15 år efter att Berlin-muren äntligen har fallit!

Wednesday, February 22, 2006

Respons från Svenska Dagbladet

I kväll kom en reaktion på mina bilder från platsen för Palmemordet som jag har länkat till tidigare. Svaret är kopierat här:

Hej Staffan!
Och tack för ditt mejl. Intressanta bilder - jag slås personligen mest av att hela gatubilden (bilarna, kläderna folk bär etc) känns så främmande. 20 år går snabbt!
Men visst har du - och utredarna - rätt om avståndet... Var ju annorlunda på NK efter mordet på utrikesministern.
När det blir lugnare här på redaktionen i kväll ska jag läsa mer i din blogg.
allt gott
Josef
******************************************
Josef El Mahdi reporter, Svenska Dagbladet 105 17 Stockholm josef.el.mahdi@svd.se 08-135528, mobil 070-7737336 Fax: 08-135940 www.svd.se
Tidigt misstag i Palmeutredningen dokumenterat

Knappt har bläcket torkat på gårdagens blogg-sida förrän min lilla kommentar om dålig avspärrning bekräftas idag i en intervju med Palmeutredaren Jan Svelin! Svenska Dagbladet fortsätter i dagens tidning sin granskning av denna, som det skrivs, världens största mordutredning.

På en direkt fråga om det begåtts några misstag i utredningen säger Jan Svelin och utredningschefen Stig Edqvist att inga "avgörande" misstag begåtts men:

-Man skulle kanske haft en större avspärrad brottsplats. Men man måste också ha tur och det kunde vi ju haft mer av, säger Jan Svelin.

Visst är det konstigt att jag som vanlig medborgare direkt reagerade och tyckte att avspärrningarna runt mordplatsen för Sveriges statsminister var mer än lovligt små och taffliga. Hade jag sett en kula på gatan hade jag hur enkelt som helst kunnat snappa åt mig den och sparat som souvenir. Se bild 5 på första länken och bilderna 1, 2 och 5 på den andra länken i gårdagens avsnitt. På bild 5 på första länken ser man hur journalister och fotografer står praktiskt taget direkt på mordplatsen. Man ser också en hög med blommor som inte borde ligga där. Hur har de kommit dit? Vem vet vilka som var där och kollade läget, samtidigt som man lade ner en blombukett? Det är uppenbart att Sverige och svenska polisen vid denna tid var aningslöst troskyldiga. Sedan dess har ju detta ändrats.