Fotomaraton i miniformat
Igår kväll var det klubbmöte i min fotoklubb. Fint värre, med riktig fotograf som berättade om sitt jobb och sina bildprojekt. Knut Koivisto heter han. Sen var det domslut i den lilla Fotomaraton som klubben hade ordnat i juni. Fem givna teman skulle prägla de fem bilder som lämnades in. Det blev delsegrar och totalsegrare utsedda av kollegorna på Midsommarkransens fotoklubb. Nedanstående bild vann totalseger. Min blygsamhet förbjuder mig nämna upphovsmannen. Temat var "Medborgare".

Om vikten av hemliga passwords.

Man tror det är första april, men så är nog ändå inte fallet!
Det är ju däremot snart 17 september.

Datasäkerhetsbristerna börjar sprida sig till allt större kretsar...
Idag fick jag mail från min operatör Bredbandsbolaget där de ber om ursäkt för att de av misstag i klartext har angett mitt användarnamn och mitt password till bredbandstjänsten (och därmed till min brevlåda) på en vanlig reklamfolder som skickats ut i posten helt utan kuvert. Eftertanken slog tydligen snabbt till och man insåg att detta var ett sällsynt dåligt tajmat misstag... Folkpartiet och Sigge, ni vet. I kvällens mail berättar Bredbandsbolaget hur jag skall rätta till deras misstag genom att för säkerhets skull ändra password.

Man får hoppas att den snabbtänkte hackern som ev. kollade soptunnan eller återvinningsstationen inte redan hunnit ändra!

Är detta ett försök att ursäkta Folkpartiet (eller egentligen sossarna, som ju var så släpphänta att "sigge", "sigge" funkade som inloggning).

Vad skall man tro?

Telenor har här som ny ägare till Bredbandsbolaget gjort en prakt-tavla.
Efter en snabb titt i utskicket gick det mycket riktigt direkt till tidningshögen för återvinning. Men efter deras mail kollade jag utskicket: Å tusan! Där stod mina inloggningsuppgifter i klartext!

Vad hjälper det att man har helt godkända password av typen "uTYrnXwq" när det finns utskrivet på papper som sedan slängs i återvinningshögen? Dessutom tillsammans med användarnamnet.

Särskilt nu som Bredbandsbolaget gått ut officiellt med detta.
Hackers letar febrilt efter den gula foldern... nu i återvinningscontainern.
Kolla gärna i natt på er lokala insamlingsplats...
Mitt utskick fick jag tag i. Det skall jag nu elda upp i öppna spisen.

Människan är den svaga länken. Det har spioner i alla tider vetat om. "Sigge" är extra svag som startade den här karusellen. Sen har en del andra också visat svaghet.
Eller var det en "blåsning" som var gillrad? "Sigge" kanske inte ens finns...

Kejsaren och Kejsarinnan

Såg ni matchen mellan Tyskland och Argentina alldeles nyss? En rysare var det ju. Efter en seg och otroligt försiktig inledning med argentinskt överläge i boll-hållning förändrades läget allt eftersom tiden led. Mycket imponerande skådespelarinsatser och defensivt spel blev till sist en aning tråkigt. Sen höjdes tempot i det oavgjorda läget. Skador på målvakt och spelare gjorde bilden komplicerad. Och sen oavgjort!

Sen kommer straffarna... Shit! Det är inget värdigt sätt att avsluta en match. Men nöden har ingen lag. Så det måste ske. När det luktade tysk seger visade TV-kameran kejsar Franz och hans östliga partner, Angela Merkel. Vilket par! De började utstråla lycka... Och sen när saken var klar så var det stora famnen. Tysklands fotbolls-kejsare Beckenbauer och den timida men alltmer imponerande Angela Merkel föll i varandras armar. Lycka! Åtminstone så här långt. För båda, "so far, so good".

Men tänkte ni på att de svenska kommentatorerna inte med ett ord noterade den kejserliga omfamningen? Så okänd är Europas viktigaste politiska ledare Angela Merkel i det svenska folkhemmet. Hon är i kommande ... Beckenbauer trots allt i avtagande.

Nationaldagen firas - fast på olika sätt.

I Hässelby Slottspark var det stor publik till barnkören från Loviselundsskolan.

På Kungsholmen kom det till oroligheter mellan vänster- och högerextrema grupper. De till vänster blev instängda vid Fleminggatan, på gården till Trygg Hansa.

På papperet står det: "Gator och torg tillhör oss - man ska inte längre behöva känna sig som en brottsling för att man visar civilkurage och offentligt agerar mot nazism!"

I Kungsan var det betydligt gemytligare idag. Bland annat en tysk delegation visade sig i ovanligt informell klädsel, ett gäng med flaggor poserade villigt i trappan och i ett av tälten musicerade en duo under djup koncentration. Är det nyckelharpa? Det lät mycket bra!

Google som vindflöjel



Visst är det kul med litet lek med loggan, som Google gör då och då. Visserligen har jag lärt mig av de stränga varumärkesexperterna att loggan är ett "noli me tangere"-objekt, höjt över låga lustar som lek och trams. Logotypen får ej förändras, ej heller förekomma i dåligt sällskap. Då skulle det mödosamma arbetet som nedlagts för att höja värdet på företagets "brand" kunna omintetgöras på nolltid.

Men tiderna förändras och nu ser man allt oftare hur det förekommer både de ena och de andra tilltagen med den egna logotypen. Det kanske har att göra med att vi har blivit så medialiserade, tränade och sensibla att vi numera kan uppfatta loggan som blott en bärare av de "corporate values" eller den "brand identity" som strategerna har avsett. Då blir det ju värdena bakom fasaden som är det viktiga, inte den formella bäraren av dessa värden, eller? Får man dra till med en liknelse med korset som religiös symbol? Det finns ingen "brand manager" som styr och ställer med föreskrifter om hur ett kors skall se ut. Det kan se ut litet hur som helst bara det finns en vertikal och en tvärarm. Så kanske Vatikanen och andra tunga instanser för länge sedan förstått det som numera verkar nästan ett mode inom reklamens värld.

Igår var det "Earth day" har jag förstått. Då skall man väl tänka på den stackars jorden och hur vi misshandlar den. Eller snarare hur vi misshandlar våra efterkommande genom att försämra deras levandsbetingelser med våra excesser av olika slag. Alltså leker Google med sin logga och antyder, som den goda makt som företaget vill vara, hur en lösning på jordens energiproblem kan se ut. Valspråket inom Google är ju : "Don´t be evil". Och då menas nog inte bara att man vill vara annorlunda än Microsoft... Som ett gott företag tycker alltså Google att solpaneler och vindsnurror får oss att känna oss litet godare och optimistiska inför framtidens energiförsörjening. Glad och god skall männskan vara och då smittar det av sig på det goda företaget... Don´t be evil!

Synd bara att sol och vindkraft knappast är lösningen på dagens och morgondagens energiproblem. Dessa energislag är för "utspädda" och kan inte jämföras med de enorma koncentrat, i tid och rum, av energi som fossila bränslen och kärnbränslen utgör. Om det blir någonting av fusionsforskningen, som nu passerat milstolpen att ITER faktiskt skall byggas, ja det får vi se först om många, långa år.

Konst som tröst?

Av någon anledning var det min första tanke när jag såg den pågående utställningen "Fickla vrårna" på Liljevalchs Konsthall härom dagen. Meta Isaeus-Berlin är mitt i karriären. Hon fyller hela denna stockholmarnas egen konsthall med en imponerande genomgång av "dammråttor", svaga minnen ur känslornas skrymslen. För detta använder hon en ficklampa till att "fickla" med. Direkt i entréhallen anger hon tonen för utställningen. Mycket prat rinner i form av vatten över bord och stolar. Bokhyllan är välfylld av dokumenterade minnen men gjord av spånskiva, ett förgängligt material, och den håller därför på att bågna av den ständiga fuktbegjutningen.

Posering utanför Rigoletto på Kungsgatan i går kväll.

Babas bilar

Igår var jag på smygpremiär av "Babas bilar" i regi av Rafael Edholm. På bilden ovan visar Rafael segertecken men domen av kvällens bio-domare i TV var barsk: Bara 2 fåtöljer. För många missar, dålig uppföljning av uppslagen till historier som ändå fanns, som den romantiska lilla början till ett drama mellan de unga tu.

Men de bistra domarna i TV har en gynnsam spådom: Rafael kommer att låta höra av sig igen och då med större genomslag! Vi önskar detsamma som såg både energin och det beslutsamma handlaget i filmen och Rafaels håll-i-gång på "Allmänna Galleriet" efter smygpremiären.

Regikollegan Josef Fares verkar ännu mera cool än Rafael igår kväll efter smygpremiären av Babas bilar. OK, han är ju veteran...

Biovaktmästare och Frankenstein-Monster- "Wannabes" verkar trivas tillsammans i den kaklade miljön i Allmänna galleriet. Monstret kanske behöver ett glas destillerat vatten?

Premiärlejonet Dr. Havervall (röntgenläkare) ger klartecken för den vidare karriären medan patienten Edholm tänker över situationen.

Här tar samme Dr. Havervall pulsen på Rafaels livsledsagarinna Görel Crona. Även hon får godkänd prognos.

Den grymme gitarristen (med pinuppa och Merill-Lynch-tjur på gitarrlocket) var inte hälften så grym i filmen fast han skulle vilja ha varit det. Men vi njöt av hans musikaliska uttryck.

Görel var lycklig och fick tummen upp. Får man anta att hon gett en viss support där hemma vid köksbordet? Ganska troligt, om jag får gissa.

Och nu är det publiken som skall säga sitt. Public-service -TV har alltså sin dom klar: Det här är inte det sista vi har sett av Mr. Edholm... stay connected!

(Alla bilder copyright: LuxPix).

Dikt och verklighet

Sista delen av "Kronprinsessan" har sänts. Ytterligare sammanflytningar av Public Service Media och Politisk självbespegling. Påpassligt inslag på nyhetsplats av det egenproducerade dramat med förebilder och allt... det är något som inte stämmer! I det avslutande samtalet efter dramat var det ändå (faktiskt!) Mona Sahlin som verkade verklig och som stod med båda fötterna på jorden.

Tidigare på denna blogg har jag nämnt hur en viss ung herr Palme (J.) dök upp på ett party samma kväll som det sorgliga 20-årsjubileet av fadern Olofs tragiska död avhandlades med sedvanlig "finess" av kvällstidningarna.

På samma party var skådespelaren Ulf Friberg gäst. En diskret, fridsam och sympatisk framtoning gäller alltid för Ulf. Vem Ulf är? Vad han har med Palme att göra? Wait a moment...

I "Kronprinsessan" spelas den barnvagnsdragande hemmamannen (Location: Ivar Lo-parken vid Bastugatan med Södermalmskt nedlåtande utsikt över Stockholms Stadshus ...) med tendens till vänsterprassel med hustruns väninna ... av ... Ulf Friberg. När otroheten upptäcks blir det till att flytta för "Ulf". Andrahandslägenhet för dyra pengar. Men, nu kommer det: "Jag hade tur som fick ett jobb vid Palme-centret" säger "Ulf". Annars hade han haft det litet knapert med ekonomin.

Funkar det så här i Sverige? Företagens stora män (för det är ju mest män) ger varandra bonusar. Och på den andra kanten: Medierna/politikerklassen/kulturarbetarna/ har sitt skrå och skyddar varandra så till den grad att det blir svårt att skilja ett party på Skarpnäcksfältet (IRL) med Palmesöner och Kronprinsessa-äktahälfter från en hyllad "Public Service"-produktion.

Inte vet jag, jag blir bara förvirrad.

Kronprinsessan i SVT1.

I kväll tittade jag på "Kronprinsessan" i SVT1. Jag tyckte inte om vad jag såg. Det var en skickligt gjord film, OK, med duktiga skådespelare etc. men med ett underliggande budskap som var starkt politiserat och ingav en obehaglig känsla av maktmissbruk.

Exempelvis uppträdde verkliga TV-medarbetare i sina roller som just TV-aktörer i intervju-situationer i denna formellt sett fria filmproduktion som dock hade en klart politisk underton: "Medierna som räddare av de demokratiska värdena", läs vänstervärdena.

Eller Medierna som försvarare av frihet och rättvisa, när det i själva verket är tvärtom. Filmen kunde vara en reklamfilm för SVT i stil med de obehagliga reklamsnuttar som anklagar Italien för sin Berlusconi-kontrollerade TV. Detta samtidigt som vi har en liknande struktur av politiskt styrd TV, så länge nuvarande regering sitter vid makten.

I förhandsreklamen för "Kronprinsessan" lyfts det klassiska jämställdhetsperspektivet fram. Svårigheten att förena karriär med barn och familj etc. Men i filmen fanns inte mycket av detta. Istället var det ren och skär politisk propaganda på licensbetald TV-tid.

Sådant vill vi inte se, så här 15 år efter att Berlin-muren äntligen har fallit!

Respons från Svenska Dagbladet

I kväll kom en reaktion på mina bilder från platsen för Palmemordet som jag har länkat till tidigare. Svaret är kopierat här:

Hej Staffan!
Och tack för ditt mejl. Intressanta bilder - jag slås personligen mest av att hela gatubilden (bilarna, kläderna folk bär etc) känns så främmande. 20 år går snabbt!
Men visst har du - och utredarna - rätt om avståndet... Var ju annorlunda på NK efter mordet på utrikesministern.
När det blir lugnare här på redaktionen i kväll ska jag läsa mer i din blogg.
allt gott
Josef
******************************************
Josef El Mahdi reporter, Svenska Dagbladet 105 17 Stockholm josef.el.mahdi@svd.se 08-135528, mobil 070-7737336 Fax: 08-135940 www.svd.se

Tidigt misstag i Palmeutredningen dokumenterat

Knappt har bläcket torkat på gårdagens blogg-sida förrän min lilla kommentar om dålig avspärrning bekräftas idag i en intervju med Palmeutredaren Jan Svelin! Svenska Dagbladet fortsätter i dagens tidning sin granskning av denna, som det skrivs, världens största mordutredning.

På en direkt fråga om det begåtts några misstag i utredningen säger Jan Svelin och utredningschefen Stig Edqvist att inga "avgörande" misstag begåtts men:

-Man skulle kanske haft en större avspärrad brottsplats. Men man måste också ha tur och det kunde vi ju haft mer av, säger Jan Svelin.

Visst är det konstigt att jag som vanlig medborgare direkt reagerade och tyckte att avspärrningarna runt mordplatsen för Sveriges statsminister var mer än lovligt små och taffliga. Hade jag sett en kula på gatan hade jag hur enkelt som helst kunnat snappa åt mig den och sparat som souvenir. Se bild 5 på första länken och bilderna 1, 2 och 5 på den andra länken i gårdagens avsnitt. På bild 5 på första länken ser man hur journalister och fotografer står praktiskt taget direkt på mordplatsen. Man ser också en hög med blommor som inte borde ligga där. Hur har de kommit dit? Vem vet vilka som var där och kollade läget, samtidigt som man lade ner en blombukett? Det är uppenbart att Sverige och svenska polisen vid denna tid var aningslöst troskyldiga. Sedan dess har ju detta ändrats.

Palme och Skandia

Godafton!

Ibland kommer historien farande på nära håll. Dagens SvD har ett uppslag med temat "20 år efter mordet på Olof Palme" med intervju med Mårten Palme. Mårten är nu professor i nationalekonomi vid Stockholms Universitet. Han var tillsammans med föräldrarna alldeles före mordet.

Förra lördagen var jag hos goda vänner på party och ganska sent ansluter Olofs äldste son Joakim med sin sambo. Joakim är liksom sin bror intresserad av samhällets välfärdsprogram, men även dess tillväxtfrågor. Ett aktuellt ämne, t.ex. i det borgerliga förslaget om att gamlingarna skall jobba längre. I RingP1, som mest verkar frekventeras av äldre och arbetslösa, kommer synpunkter på detta ämne som gör att man baxnar. Många tycks tro att Gud eller någon annan potentat har givit oss ett antal jobb som det gäller att fördela rättvist! Andra inklusive mig själv menar att mera arbete ger bättre välfärd. Problemet är snarare att arbetsgivare bestraffas. Då drar de konsekvenserna och flyttar det som går att flytta till andra länder. Vinsterna lämnas till ägarna för att de skall kunna göra vad de vill med det intjänade kapitalet.

Tillbaka till partyt. Joakim är också professor vid Stockholms Universitet och chef vid Institutet för Framtidsstudier. Det blir diskussion om många olika saker, bl.a. vem som gjorde mål i en viss fotbollsmatch i något VM, som jag inte vet något om. En av mina svagheter är bristen på intresse för fotboll och matcher i denna kampsport. Men Joakims sambo var inte heller så fotbollsintresserad, som väl var.

På datorn i vardagsrummet kollar jag sen läget i den där viktiga fotbollsfrågan via Wikipedia, får ett svar och nämner något om att Wikipedia är minst lika bra som Encyclopædia Britannica , varpå Joakim med darrig och partytrött pekfingervals kollar om Britannica vet vem som gjorde målet. För min del försöker jag föra över samtalet till Sveriges tillväxtpolitik (!) - Joakim är ju ändå expert på sånt... Jag påminner honom om att han deltog i en debatt på Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien IVA i serien "Teknisk Framsyn" om just detta ämne. Jag var där men tyckte att det inte kom fram något särskilt substansiellt. Joakim verkade heller inte sörja detta. Jag nämnde att det i Sverige och i debatten på IVA talas väldigt mycket om att "vi måste" det ena och det andra utan att tala om vilka "vi" är för några.

Parentes: Har ni märkt att ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska Studier, (puh vilket namn!) håller på att ompositionera sig inför ev. regeringsskifte? Tänk om de satsar fel och får stå till svars inför de gamla herrarna! Valet till Riksdagen verkar ju bli alltmer ovisst. Men det är en annan historia.

Ordet "vi" i samhällsdebatten är mycket suddigt begrepp. "Vi" har ju rätt olika agendor beroende på vilka "vi" är. Joakim verkade inte vilja tala om detta på ett party, en lördagskväll på Skarpnäcksfältet... Och det kan man kanske förstå.

Tillbaka 20 år i tiden. Den dagen hade jag litet extra tid och när jag hörde om mordet i radion begav jag mig om morgonen till Sveavägen för att se platsen för dådet. Jag minns att jag tyckte avspärrningarna var litet amatörmässiga och att det sopades väldigt mycket med stora maskiner. "Tänk om en förlupen kula sopas bort" var den simpla tanken som for genom mitt huvud. Kanske det också var så. Kolla själv på bilderna som jag länkar till!

Det är ett par negativremsor av Tri-X tagna med Leica M3 den där sorgliga förmiddagen.

När jag tittar på bilderna i dag noterar jag ett sorgligt sammanträffande: På Skandiahuset vid Sveavägen vajar flaggorna på halv stång. Och idag var sista bolagsstämman i det ärevördiga bolaget, innan det sväljs av jätten Old Mutual.

http://www.loviselund.com/Palme/Palme%201.jpg

http://www.loviselund.com/Palme/Palme%202.jpg

Godnatt!

Heimat - vilken uppryckning!

Heimat var en höjdare i TV på 80-talet. En rikt nyanserad bild gavs av en omvälvande tid i mellersta Europas utveckling. Denna tid har Sverige sedan länge förlorat kontakten med. Heimat fick en övertygande konstnärlig gestaltning av villkoren för människorna i denna miljö. TV-serien stod redan då i bjärt konstrast till den framryckande, och numera helt dominerande, medialiseringen av "USA ... typ" - karaktären som vi idag känner alltför väl. I kvällens avsnitt av Heimat om tiden efter den tyska återföreningen visade skaparen av denna gigantiska TV-serie sin djupa förståelse av vad förändring, privat och samhälleligt, medför för ett samhälle och dess invånare. Eftersom jag själv levde i Tyskland under precis den här tiden av stor omvälvning, uppbrott, omdaning och förnyesle av ett land, 10 gånger större än Sverige, kan jag lätt "relatera" till den bild som skaparen av Heimat givit oss.

Mest konkret: Jordbävningen i kvällens avsnitt! Själv ramlade jag nästan ur sängen men höll mig krampaktigt kvar när jordskalvet i början av 90-talet omskakade det fridfulla Bonn, vid stranden av Rhen. Det var runt klockan 3 på natten, ingen bra tid för jordskalv. Jag trodde helvetet var löst, porslin föll i golvet och ett stort träd föll ner över huest och på balkongen knäcktes räcket. Det var svårt att sova vidare, om man säger så.

På ett annat plan: Här visas hur ett samhälle i mitten av Europa nås av de oundvikliga förändringar som kallas globalisering. En del av detta är murens fall, Kohls snabba klipp för att få ihop Tyskland och den process som sedan dess ännu pågår. "Stabbach" finns inte på kartan utan är snarare Bad Kreuznach, som i serien symboliseras av ett det närbelägna fotbollslaget som det gäller att slå. "Simon Optik" finns inte heller, men förebilden är det ännu existerande medelstora företaget "Schneider - Kreuznach", ett världsledande företag för professionell optik. Frågan är hur länge till och den frågan ställdes redan i kvällens avsnitt som utspelas 1993. Mina egna foto-objektiv från Schneider har högre ljusstyrka än 1:12, som vi såg i kvällens avsnitt... en liten miss av rekvisitören, för den ljusstyrkan gäller repro-objektiv, inte vanliga foto-objektiv! Vi som vet... kunde också njuta av regissörens (nästan perfekta) noggrannhet när det gäller frånvaron av "störtande linjer" som påtalades betr. gruppfotot av herr Simon med familj, strax före hans död... fast det inte har med optiken att göra... varje storformatare klarar detta genom förställning av främre standarten... men vi blev rörda ändå av omtanken!

Återföreningen mellan f.d. DDR och f.d. Väst-Tyskland är ändå det viktiga temat. De ambitiösa hantverkarna och guldgrävarna, de söta barnflickorna och de "habila" yrkeskvinnorna på porrklubbarna gestaltar den ständigt pågående kampen om makt, pengar och existens.

Och mitt i detta får vi beskåda hur den tidigare uppburne kompositören/dirigenten tvivlar, famlar och desperat söker sin plats mitt i livet och i sitt nyrenoverade previlegierade palats vid Rhen, eller är det Mosel? Hunsrück ligger mellan Rhens biflöden Mosel och Nahe men fan vet... jag tycker scenerna från musikerparets villa tyder mera på ett läge direkt "am Rhein"!