Posering utanför Rigoletto på Kungsgatan i går kväll.

Babas bilar

Igår var jag på smygpremiär av "Babas bilar" i regi av Rafael Edholm. På bilden ovan visar Rafael segertecken men domen av kvällens bio-domare i TV var barsk: Bara 2 fåtöljer. För många missar, dålig uppföljning av uppslagen till historier som ändå fanns, som den romantiska lilla början till ett drama mellan de unga tu.

Men de bistra domarna i TV har en gynnsam spådom: Rafael kommer att låta höra av sig igen och då med större genomslag! Vi önskar detsamma som såg både energin och det beslutsamma handlaget i filmen och Rafaels håll-i-gång på "Allmänna Galleriet" efter smygpremiären.

Regikollegan Josef Fares verkar ännu mera cool än Rafael igår kväll efter smygpremiären av Babas bilar. OK, han är ju veteran...

Biovaktmästare och Frankenstein-Monster- "Wannabes" verkar trivas tillsammans i den kaklade miljön i Allmänna galleriet. Monstret kanske behöver ett glas destillerat vatten?

Premiärlejonet Dr. Havervall (röntgenläkare) ger klartecken för den vidare karriären medan patienten Edholm tänker över situationen.

Här tar samme Dr. Havervall pulsen på Rafaels livsledsagarinna Görel Crona. Även hon får godkänd prognos.

Den grymme gitarristen (med pinuppa och Merill-Lynch-tjur på gitarrlocket) var inte hälften så grym i filmen fast han skulle vilja ha varit det. Men vi njöt av hans musikaliska uttryck.

Görel var lycklig och fick tummen upp. Får man anta att hon gett en viss support där hemma vid köksbordet? Ganska troligt, om jag får gissa.

Och nu är det publiken som skall säga sitt. Public-service -TV har alltså sin dom klar: Det här är inte det sista vi har sett av Mr. Edholm... stay connected!

(Alla bilder copyright: LuxPix).

Dikt och verklighet

Sista delen av "Kronprinsessan" har sänts. Ytterligare sammanflytningar av Public Service Media och Politisk självbespegling. Påpassligt inslag på nyhetsplats av det egenproducerade dramat med förebilder och allt... det är något som inte stämmer! I det avslutande samtalet efter dramat var det ändå (faktiskt!) Mona Sahlin som verkade verklig och som stod med båda fötterna på jorden.

Tidigare på denna blogg har jag nämnt hur en viss ung herr Palme (J.) dök upp på ett party samma kväll som det sorgliga 20-årsjubileet av fadern Olofs tragiska död avhandlades med sedvanlig "finess" av kvällstidningarna.

På samma party var skådespelaren Ulf Friberg gäst. En diskret, fridsam och sympatisk framtoning gäller alltid för Ulf. Vem Ulf är? Vad han har med Palme att göra? Wait a moment...

I "Kronprinsessan" spelas den barnvagnsdragande hemmamannen (Location: Ivar Lo-parken vid Bastugatan med Södermalmskt nedlåtande utsikt över Stockholms Stadshus ...) med tendens till vänsterprassel med hustruns väninna ... av ... Ulf Friberg. När otroheten upptäcks blir det till att flytta för "Ulf". Andrahandslägenhet för dyra pengar. Men, nu kommer det: "Jag hade tur som fick ett jobb vid Palme-centret" säger "Ulf". Annars hade han haft det litet knapert med ekonomin.

Funkar det så här i Sverige? Företagens stora män (för det är ju mest män) ger varandra bonusar. Och på den andra kanten: Medierna/politikerklassen/kulturarbetarna/ har sitt skrå och skyddar varandra så till den grad att det blir svårt att skilja ett party på Skarpnäcksfältet (IRL) med Palmesöner och Kronprinsessa-äktahälfter från en hyllad "Public Service"-produktion.

Inte vet jag, jag blir bara förvirrad.

Kronprinsessan i SVT1.

I kväll tittade jag på "Kronprinsessan" i SVT1. Jag tyckte inte om vad jag såg. Det var en skickligt gjord film, OK, med duktiga skådespelare etc. men med ett underliggande budskap som var starkt politiserat och ingav en obehaglig känsla av maktmissbruk.

Exempelvis uppträdde verkliga TV-medarbetare i sina roller som just TV-aktörer i intervju-situationer i denna formellt sett fria filmproduktion som dock hade en klart politisk underton: "Medierna som räddare av de demokratiska värdena", läs vänstervärdena.

Eller Medierna som försvarare av frihet och rättvisa, när det i själva verket är tvärtom. Filmen kunde vara en reklamfilm för SVT i stil med de obehagliga reklamsnuttar som anklagar Italien för sin Berlusconi-kontrollerade TV. Detta samtidigt som vi har en liknande struktur av politiskt styrd TV, så länge nuvarande regering sitter vid makten.

I förhandsreklamen för "Kronprinsessan" lyfts det klassiska jämställdhetsperspektivet fram. Svårigheten att förena karriär med barn och familj etc. Men i filmen fanns inte mycket av detta. Istället var det ren och skär politisk propaganda på licensbetald TV-tid.

Sådant vill vi inte se, så här 15 år efter att Berlin-muren äntligen har fallit!