Respons från Svenska Dagbladet

I kväll kom en reaktion på mina bilder från platsen för Palmemordet som jag har länkat till tidigare. Svaret är kopierat här:

Hej Staffan!
Och tack för ditt mejl. Intressanta bilder - jag slås personligen mest av att hela gatubilden (bilarna, kläderna folk bär etc) känns så främmande. 20 år går snabbt!
Men visst har du - och utredarna - rätt om avståndet... Var ju annorlunda på NK efter mordet på utrikesministern.
När det blir lugnare här på redaktionen i kväll ska jag läsa mer i din blogg.
allt gott
Josef
******************************************
Josef El Mahdi reporter, Svenska Dagbladet 105 17 Stockholm josef.el.mahdi@svd.se 08-135528, mobil 070-7737336 Fax: 08-135940 www.svd.se

Tidigt misstag i Palmeutredningen dokumenterat

Knappt har bläcket torkat på gårdagens blogg-sida förrän min lilla kommentar om dålig avspärrning bekräftas idag i en intervju med Palmeutredaren Jan Svelin! Svenska Dagbladet fortsätter i dagens tidning sin granskning av denna, som det skrivs, världens största mordutredning.

På en direkt fråga om det begåtts några misstag i utredningen säger Jan Svelin och utredningschefen Stig Edqvist att inga "avgörande" misstag begåtts men:

-Man skulle kanske haft en större avspärrad brottsplats. Men man måste också ha tur och det kunde vi ju haft mer av, säger Jan Svelin.

Visst är det konstigt att jag som vanlig medborgare direkt reagerade och tyckte att avspärrningarna runt mordplatsen för Sveriges statsminister var mer än lovligt små och taffliga. Hade jag sett en kula på gatan hade jag hur enkelt som helst kunnat snappa åt mig den och sparat som souvenir. Se bild 5 på första länken och bilderna 1, 2 och 5 på den andra länken i gårdagens avsnitt. På bild 5 på första länken ser man hur journalister och fotografer står praktiskt taget direkt på mordplatsen. Man ser också en hög med blommor som inte borde ligga där. Hur har de kommit dit? Vem vet vilka som var där och kollade läget, samtidigt som man lade ner en blombukett? Det är uppenbart att Sverige och svenska polisen vid denna tid var aningslöst troskyldiga. Sedan dess har ju detta ändrats.

Palme och Skandia

Godafton!

Ibland kommer historien farande på nära håll. Dagens SvD har ett uppslag med temat "20 år efter mordet på Olof Palme" med intervju med Mårten Palme. Mårten är nu professor i nationalekonomi vid Stockholms Universitet. Han var tillsammans med föräldrarna alldeles före mordet.

Förra lördagen var jag hos goda vänner på party och ganska sent ansluter Olofs äldste son Joakim med sin sambo. Joakim är liksom sin bror intresserad av samhällets välfärdsprogram, men även dess tillväxtfrågor. Ett aktuellt ämne, t.ex. i det borgerliga förslaget om att gamlingarna skall jobba längre. I RingP1, som mest verkar frekventeras av äldre och arbetslösa, kommer synpunkter på detta ämne som gör att man baxnar. Många tycks tro att Gud eller någon annan potentat har givit oss ett antal jobb som det gäller att fördela rättvist! Andra inklusive mig själv menar att mera arbete ger bättre välfärd. Problemet är snarare att arbetsgivare bestraffas. Då drar de konsekvenserna och flyttar det som går att flytta till andra länder. Vinsterna lämnas till ägarna för att de skall kunna göra vad de vill med det intjänade kapitalet.

Tillbaka till partyt. Joakim är också professor vid Stockholms Universitet och chef vid Institutet för Framtidsstudier. Det blir diskussion om många olika saker, bl.a. vem som gjorde mål i en viss fotbollsmatch i något VM, som jag inte vet något om. En av mina svagheter är bristen på intresse för fotboll och matcher i denna kampsport. Men Joakims sambo var inte heller så fotbollsintresserad, som väl var.

På datorn i vardagsrummet kollar jag sen läget i den där viktiga fotbollsfrågan via Wikipedia, får ett svar och nämner något om att Wikipedia är minst lika bra som Encyclopædia Britannica , varpå Joakim med darrig och partytrött pekfingervals kollar om Britannica vet vem som gjorde målet. För min del försöker jag föra över samtalet till Sveriges tillväxtpolitik (!) - Joakim är ju ändå expert på sånt... Jag påminner honom om att han deltog i en debatt på Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien IVA i serien "Teknisk Framsyn" om just detta ämne. Jag var där men tyckte att det inte kom fram något särskilt substansiellt. Joakim verkade heller inte sörja detta. Jag nämnde att det i Sverige och i debatten på IVA talas väldigt mycket om att "vi måste" det ena och det andra utan att tala om vilka "vi" är för några.

Parentes: Har ni märkt att ITPS, Institutet för tillväxtpolitiska Studier, (puh vilket namn!) håller på att ompositionera sig inför ev. regeringsskifte? Tänk om de satsar fel och får stå till svars inför de gamla herrarna! Valet till Riksdagen verkar ju bli alltmer ovisst. Men det är en annan historia.

Ordet "vi" i samhällsdebatten är mycket suddigt begrepp. "Vi" har ju rätt olika agendor beroende på vilka "vi" är. Joakim verkade inte vilja tala om detta på ett party, en lördagskväll på Skarpnäcksfältet... Och det kan man kanske förstå.

Tillbaka 20 år i tiden. Den dagen hade jag litet extra tid och när jag hörde om mordet i radion begav jag mig om morgonen till Sveavägen för att se platsen för dådet. Jag minns att jag tyckte avspärrningarna var litet amatörmässiga och att det sopades väldigt mycket med stora maskiner. "Tänk om en förlupen kula sopas bort" var den simpla tanken som for genom mitt huvud. Kanske det också var så. Kolla själv på bilderna som jag länkar till!

Det är ett par negativremsor av Tri-X tagna med Leica M3 den där sorgliga förmiddagen.

När jag tittar på bilderna i dag noterar jag ett sorgligt sammanträffande: På Skandiahuset vid Sveavägen vajar flaggorna på halv stång. Och idag var sista bolagsstämman i det ärevördiga bolaget, innan det sväljs av jätten Old Mutual.

http://www.loviselund.com/Palme/Palme%201.jpg

http://www.loviselund.com/Palme/Palme%202.jpg

Godnatt!

Heimat - vilken uppryckning!

Heimat var en höjdare i TV på 80-talet. En rikt nyanserad bild gavs av en omvälvande tid i mellersta Europas utveckling. Denna tid har Sverige sedan länge förlorat kontakten med. Heimat fick en övertygande konstnärlig gestaltning av villkoren för människorna i denna miljö. TV-serien stod redan då i bjärt konstrast till den framryckande, och numera helt dominerande, medialiseringen av "USA ... typ" - karaktären som vi idag känner alltför väl. I kvällens avsnitt av Heimat om tiden efter den tyska återföreningen visade skaparen av denna gigantiska TV-serie sin djupa förståelse av vad förändring, privat och samhälleligt, medför för ett samhälle och dess invånare. Eftersom jag själv levde i Tyskland under precis den här tiden av stor omvälvning, uppbrott, omdaning och förnyesle av ett land, 10 gånger större än Sverige, kan jag lätt "relatera" till den bild som skaparen av Heimat givit oss.

Mest konkret: Jordbävningen i kvällens avsnitt! Själv ramlade jag nästan ur sängen men höll mig krampaktigt kvar när jordskalvet i början av 90-talet omskakade det fridfulla Bonn, vid stranden av Rhen. Det var runt klockan 3 på natten, ingen bra tid för jordskalv. Jag trodde helvetet var löst, porslin föll i golvet och ett stort träd föll ner över huest och på balkongen knäcktes räcket. Det var svårt att sova vidare, om man säger så.

På ett annat plan: Här visas hur ett samhälle i mitten av Europa nås av de oundvikliga förändringar som kallas globalisering. En del av detta är murens fall, Kohls snabba klipp för att få ihop Tyskland och den process som sedan dess ännu pågår. "Stabbach" finns inte på kartan utan är snarare Bad Kreuznach, som i serien symboliseras av ett det närbelägna fotbollslaget som det gäller att slå. "Simon Optik" finns inte heller, men förebilden är det ännu existerande medelstora företaget "Schneider - Kreuznach", ett världsledande företag för professionell optik. Frågan är hur länge till och den frågan ställdes redan i kvällens avsnitt som utspelas 1993. Mina egna foto-objektiv från Schneider har högre ljusstyrka än 1:12, som vi såg i kvällens avsnitt... en liten miss av rekvisitören, för den ljusstyrkan gäller repro-objektiv, inte vanliga foto-objektiv! Vi som vet... kunde också njuta av regissörens (nästan perfekta) noggrannhet när det gäller frånvaron av "störtande linjer" som påtalades betr. gruppfotot av herr Simon med familj, strax före hans död... fast det inte har med optiken att göra... varje storformatare klarar detta genom förställning av främre standarten... men vi blev rörda ändå av omtanken!

Återföreningen mellan f.d. DDR och f.d. Väst-Tyskland är ändå det viktiga temat. De ambitiösa hantverkarna och guldgrävarna, de söta barnflickorna och de "habila" yrkeskvinnorna på porrklubbarna gestaltar den ständigt pågående kampen om makt, pengar och existens.

Och mitt i detta får vi beskåda hur den tidigare uppburne kompositören/dirigenten tvivlar, famlar och desperat söker sin plats mitt i livet och i sitt nyrenoverade previlegierade palats vid Rhen, eller är det Mosel? Hunsrück ligger mellan Rhens biflöden Mosel och Nahe men fan vet... jag tycker scenerna från musikerparets villa tyder mera på ett läge direkt "am Rhein"!

Tysk eftervalsvokabulär:

Begeistring inom gränser.

Att le, också när det gör ont.

Tvångsäktenskap.

Smärtsamma kompromisser.

Vem blir vad?

Först sakfrågorna... (vi är ju i Tyskland...).

Vadå stor koalition, vi börjar förhandla nu!

Tillnyktring.

Så där kan det låta när det ikväll står klart att Angela Merkel faktiskt kommer att bli Tysklands första kvinnliga regeringschef! Ingen har hittills nämnt det engelska exemplet, Mrs. Margaret Thatcher, man undrar varför! Ja, det är ju klart, det mesta är annorlunda vid en jämförelse med örikets järnlady och hennes maktövertagande.

Här har vi ett fall av jämvikt. Frau Merkel är en fysiker, en forskare med färska rötter i DDR, knappt anpassad till det hårda klimatet i en mansdominerad värld i Europas mäktigaste och kanske mest konservativa land, låt vara med självpåtagen tvångströja efter det krig och de oförätter som ännu många minns.

Och denne Schröder... Var det så att han inte längre ville vara med? Varför skulle han annars ha utlyst denna misstroendeförklaring? För så måste man ju tolka hans utspel att utlysa nyval. När man ser hans ständiga leende kan man inte låta bli att tänka: Denne man är en skådespelare! Han må ha ett av naturen icke grånat hår men han ler ta mig tusan som en fotomodell, dvs som på beställning! När han inte längre kände fasta marken under fötterna var han tvungen att agera. Och det gick snett.

För oss andra i Europa: Måtte denna regering stå för den tillnyktring som vi alla medlemsländer behöver. En reformerad välfärdsstat som inser att det inte längre är som förr. Vi har ett par andra världsdelar som klappar på dörren!

Mot Den Stora Koalitionen

Tyvärr, tyvärr, motståndet mjuknade inte efter det märkliga tyska valet. Alla rimliga (och orimliga) konstellationer av regnbågens färger verkar ha tröskats igenom utan resultat. Kanske endast den stora koalitionen återstår med dess allehanda konsekvenser.

I kväll kom ett bidrag med en ingående analys från en verklig Tyskland-kännare, Hans Wachholz, sedan många år journalistiskt verksam i Sverige och tidigare chef för Radio Sweden, den svenska radions utlandsprogram. Han gjorde där regelbundet politiska kommentarer vid sidan av sitt chefsjobb.
Här följer hans inlägg i mycket lätt redigerad form:

Staffan, det var intressant att läsa Din analys av det tyska valet och dess följder. Jag håller med dig i många stycken. Min gissning var att CDU/CSU skulle vinna valet med betryggande majoritet, även om det fanns ett "aber": många tyskars ogillande av Angela Merkel - som ju i alla väljarundersökningar låg långt efter Schröder.

Jag trodde ändå att den s.k. växelstämningen (önskan om en maktväxling) skulle ge CDU/CSU-unionen ett försprång. Nu kan jag trösta mig med att också de flesta s.k. experterna hade fel.
Förresten: något liknande kan mycket väl hända i Sverige. Även om den borgerliga alliansen leder betryggande i dag, och kanske fram till valet, och även om det finns en "växelstämning" också i Sverige, är sossarna inte givna förlorare. Här är det dessutom betydligt fler som är beroende av sossarna: generaldirektörer, ämbetsmän, bidragstagare etc.

Du har alldeles rätt i att det egentligen behövs en stark tysk regering, och inte bara för Tyskland, men jag har svårt att tro att t.ex. en stor koalition skulle bli mera handlingskraftig än Schröders röd-gröna skara eller någon annan "ampel-allians". Logiskt vore därför att nyval utlyses, men det tycks inte någon ha sympati för, förmodligen av två skäl:

1. Ett nyval skulle i det här läget, med en omåttligt missnöjd och politiskt trött befolkning, knappast leda till något annorlunda resultat. CDU skulle möjligen kunna vinna någon procentenhet till (inte minst efter Schröders arroganta uppträdande i TV) och därmed skulle man landa vid utgångspunkten.

2. Det andra skälet är allvarligare: Folkets tillit till de ledande politikerna och de stora partierna har dalat så kraftigt under senare år och efter det här valet att en ökande politisk splittring kan befaras. Den skulle i sin tur leda till ett ännu sämre valdeltagande. Dessutom kan extremistpartierna på höger- och vänsterkanten vinna röster i större utsträckning. Bara tanken på att detta skulle kunna hända sätter den tyska demokratin och det tyska samhället i gungning och väcker därtill hemska minnen till liv - i hela världen. De klokaste politikerna tar detta scenario med i beräkningen och manar därför till besinning.

Hur svårt det än må vara, man är ju tvungen att dra konsekvenserna av valresultatet. Jag tror för min del att det blir en stor koalition - alla andra konstellationer har under tiden försvunnit ur den politiska debatten - och denna leds varken av Merkel eller Schröder, kanske av någon obunden, icke partiansluten, personlighet. I de senaste TV-sändningar som jag kunnat följa antyds redan att Schröder skulle vara beredd att ge upp kanslersambitionen. Men jag tror dock att detta hör, ännu så länge, till de många spekulationer som främst journalister ägnar sig åt. De verkliga koalitionsförhandlingarna har inte ens börjat, det uppskjutna Dresden-valet återstår och det vore därför märkligt om socialdemokraterna redan nu skulle ge upp sin kandidat och därmed vika undan för CDU/CSU-unionens ultimatum.

Med vänliga hälsningar
Hans

Motståndet mjuknar

I kväll har vi fått erfara att den märkligt låsta situationen efter valet i Europas mäktigaste land, Förbundsrepubliken Tyskland, håller på att mjukas upp. Direkt efter valsöndagen såg vi en kaxighet i att utropa sig som valets segrare som endast kan mäta sig mot medie- eller idrottstjärnors egotrippade framträdanden. Inget verkade uteslutet eller omöjligt när det gällde att bilda en beslutsfähig regering och alla regnbågens färger permuterades i det oändliga för att ingen allians skulle lämnas oprövad.

Helt nytt för i kväll är att karaktären av allianser kan få bli ungefär hur mångfärgad som helst, något som vi inte trodde vara möjligt i söndags kväll.

Men vi talar här om politiker. Vi vet ju vad som är politikernas drivkraft: Att få sola sig i glansen av en maktposition, att bli bekräftad som den tongivande, den visionäre, den "som bestämmer". Därför har kvällens rapportering (tysk TV, inte svensk, där har man länge sedan förlorat intresset...) blottlagt att det är personfrågorna som är de viktiga. De svarta har mött de röda i dag. Man har till och med bestämt ett nytt möte i morgon. Men båda sidorna hävdar förstås att deras resp. kandidater skall bli regeringschef.

Men sedan har vi också sett en uppmjukning från de högraste av de högra, FDP. (Visste ni förresten att FDP sitter till höger i förhållande till CDU/CSU i parlamentets sessionssal? Det markerar att de är "blåare" än svart, för att tala svensk analogi. Men i Tyskland är de gula!) FDP-ledaren med det ständiga leendet har "erkänt" att man talat med de Gröna. Det rör sig som alla förstår om den s.k. Jamacia-kolationen. Svart - grön - gul.

Jag skulle önskar jag kunde ge mitt stalltips till just den färgkombinationen. Den skulle vara bäst för EU och för oss i högan nord.

Men tyvärr, i politik är det trix och svek och maktspråk som gäller. Därför är mitt tips: Schröder lyckas med det otroliga: att bli regeringschef i "stor koalition" med CDU/CSU och Angela Merkel (som fick fler röster) blir vice regeringschef eller kanske utrikesminister. Det finns ju en stor och stark björn i öster som måste balanseras på bästa sätt...