Mot Den Stora Koalitionen

Tyvärr, tyvärr, motståndet mjuknade inte efter det märkliga tyska valet. Alla rimliga (och orimliga) konstellationer av regnbågens färger verkar ha tröskats igenom utan resultat. Kanske endast den stora koalitionen återstår med dess allehanda konsekvenser.

I kväll kom ett bidrag med en ingående analys från en verklig Tyskland-kännare, Hans Wachholz, sedan många år journalistiskt verksam i Sverige och tidigare chef för Radio Sweden, den svenska radions utlandsprogram. Han gjorde där regelbundet politiska kommentarer vid sidan av sitt chefsjobb.
Här följer hans inlägg i mycket lätt redigerad form:

Staffan, det var intressant att läsa Din analys av det tyska valet och dess följder. Jag håller med dig i många stycken. Min gissning var att CDU/CSU skulle vinna valet med betryggande majoritet, även om det fanns ett "aber": många tyskars ogillande av Angela Merkel - som ju i alla väljarundersökningar låg långt efter Schröder.

Jag trodde ändå att den s.k. växelstämningen (önskan om en maktväxling) skulle ge CDU/CSU-unionen ett försprång. Nu kan jag trösta mig med att också de flesta s.k. experterna hade fel.
Förresten: något liknande kan mycket väl hända i Sverige. Även om den borgerliga alliansen leder betryggande i dag, och kanske fram till valet, och även om det finns en "växelstämning" också i Sverige, är sossarna inte givna förlorare. Här är det dessutom betydligt fler som är beroende av sossarna: generaldirektörer, ämbetsmän, bidragstagare etc.

Du har alldeles rätt i att det egentligen behövs en stark tysk regering, och inte bara för Tyskland, men jag har svårt att tro att t.ex. en stor koalition skulle bli mera handlingskraftig än Schröders röd-gröna skara eller någon annan "ampel-allians". Logiskt vore därför att nyval utlyses, men det tycks inte någon ha sympati för, förmodligen av två skäl:

1. Ett nyval skulle i det här läget, med en omåttligt missnöjd och politiskt trött befolkning, knappast leda till något annorlunda resultat. CDU skulle möjligen kunna vinna någon procentenhet till (inte minst efter Schröders arroganta uppträdande i TV) och därmed skulle man landa vid utgångspunkten.

2. Det andra skälet är allvarligare: Folkets tillit till de ledande politikerna och de stora partierna har dalat så kraftigt under senare år och efter det här valet att en ökande politisk splittring kan befaras. Den skulle i sin tur leda till ett ännu sämre valdeltagande. Dessutom kan extremistpartierna på höger- och vänsterkanten vinna röster i större utsträckning. Bara tanken på att detta skulle kunna hända sätter den tyska demokratin och det tyska samhället i gungning och väcker därtill hemska minnen till liv - i hela världen. De klokaste politikerna tar detta scenario med i beräkningen och manar därför till besinning.

Hur svårt det än må vara, man är ju tvungen att dra konsekvenserna av valresultatet. Jag tror för min del att det blir en stor koalition - alla andra konstellationer har under tiden försvunnit ur den politiska debatten - och denna leds varken av Merkel eller Schröder, kanske av någon obunden, icke partiansluten, personlighet. I de senaste TV-sändningar som jag kunnat följa antyds redan att Schröder skulle vara beredd att ge upp kanslersambitionen. Men jag tror dock att detta hör, ännu så länge, till de många spekulationer som främst journalister ägnar sig åt. De verkliga koalitionsförhandlingarna har inte ens börjat, det uppskjutna Dresden-valet återstår och det vore därför märkligt om socialdemokraterna redan nu skulle ge upp sin kandidat och därmed vika undan för CDU/CSU-unionens ultimatum.

Med vänliga hälsningar
Hans