Oj vad det tog skruv! (ej bajonett).

I förra inlägget ville jag visa på att Leitz Summarit 1:1,5 är mycket snyggare på en Leica än vad det aningen kantiga Zeiss-substitutet var. Om det sen funkar bra eller litet sisådär är en helt annan fråga! Vännen Bengan blir upprörd  som det framgår i hans blogg  http://www.fotosidan.se/blogs/straightphotography/index.htm 

Bengan är en praktiskt arbetande fotograf sedan länge och vet förstås vad som krävs... På en gäng-Leica är ljusstyrkan 1:1,5 en ren utmaning. Den korta mätbasen i mätsökaren är ibland litet väl kort för att man ska kunna fokusera ordentligt. Om sen optiken kommer från Zeiss, Schneider eller från det nobla örikets Taylor Hobson spelar nog mindre roll - ingen alls faktiskt!  Endast ljusstyrkan avgör. Och 1,5 är en mycket stor bländare.

Nu har jag två svar till det ovanstående!  Det ena är att de flesta Leica-bestyckade gatufotograferna inte alls bryr sig om mätsökaren, trots att den ofta är en mycket bättre avståndsmätare än vad mattskivan är i en SLR. Faktiskt har Leitz slösat bort en massa ingenjörstimmar eftersom kunderna oftast inte alls använder världens bästa avståndsmätare i 35 mm formatet. De använder helt enkelt en enkel regel som brukar kallas "hyperfokal". Dvs man vrider in oändlighetsmärket mot det bländarvärde som man vill använda för stunden. Och då blir allt skarpt från oändligt till kortast möjliga avstånd.

Det andra svaret är att det finns flera Leica M-kroppar än gäng-modeller! Som läsaren kanske anar tänker jag på att Leica M-modellerna, t.ex. den första modellen,  Leica M3 är de överlägset bästa när det gäller avståndsmätning. De är cirka 5 ggr bättre än en SLR vid 50 mm brännvidd. Och vid vidvinkel ännu bättre.

Det tredje svaret ... (lovade jag tre svar? ) är att en Summarit 1.5 från Leitz med gänga och med den tunna adapter-ringen för M-Leica-kroppar kan utnyttja t.ex. Leica M3,  som har minst lika bra avtåndsmätare som motsv. Zeiss-modeller. Och här är gluggen lika snygg som på gäng-modellerna.... Nedan en tolkning i min hemmastudio från ikväll.

      

Vad är det för fel på Summarit 1:1,5?

På Fotosidan.se finns det vissa habituéer som hävdar att en viss "Sonnar 1,5/50 mm"  (ursprung Zeiss) är den snyggaste optiken på en M-Leica! Ganska fantastiskt ! 

Zeiss´ litet klumpiga design passar ju rent estetiskt inte alls särskilt bra på den "minimalistiska filmbana" som en Leica G eller ännu mera så, Leica M utgör. (Citat:  P. Hennig). Kanske Zeiss´ glugg presterar bättre rent optiskt (det har jag inte provat) men sånt brukar ju de flesta nostalgiker bortse ifrån! Vid frågor om prestanda, kontrast, skärpa och annat världsligt, brukar man hävda ofullkomlighetens estetik och dess inneliggande värde i sig.

Men här talar vi om teknisk skönhet! Om än inte objektivt kvantifierbar men av en annan dimension, så att säga. Och då tycker i alla fall jag att bifogat ekipage utgör en betydligt vilsammare syn för det kritiska och sökande öga som vill se det harmoniska i tekniska landvinningar: Hus, kropp och själ. Här är alltså objektivet monterat på en gäng-Leica som det har konstruerats för. Men det blir inte ett dugg fulare eller sämre på en M-Leica med G-M-adaptern i original från Leica. Snarare tvärtom. Synpunkter mottages. Även anonymt i förekommande fall! 
(Klicka bilden ett par gånger för förstoring).

Foto: LuxPix

      

Från "Modernautställningen" idag på Skeppsholmen.

Det blev idag en privat visning av Modernautställningen. Guiden, nummer 3 från vänster, gjorde sitt bästa för att överrösta de vetgiriga och nyfikna deltagarna. Många uttryck och åsikter blev det!  Rekommenderas som ett litet test på det sociala samspelet. En sorts gruppdynamik inom gränser. Prova en gång själva! Det är rätt kul. 

Hur skapas en "kollektion"?
I många fotosammanhang talas det om "kollektioner". Och då menar man väl en svit av fotografier som på nåt sätt hör ihop och så att bilderna stödjer varandra. 1+1 kanske kan bli lite mer än 2! Häromkvällen satt jag och plockade med litet bilder och bestämde efter en stund att urvalet kanske skulle kunna bli en kollektion.

Ibland ska bilder ha en titel, åtminstone förväntas det i vissa "kontext" om man säger så. Men titlar är svåra grejer... en bild av en ros - titel "En ros" - hmmm! Många fotografer väljer bort titeln, och då blir det "Utan titel", eller nåt. Ganska OK tycker jag. Om man så vill är ju det också en titel. Alternativ... öppningar erbjuds liksom!

Men i alla fall så valde jag den där kvällen först en bild från augusti i år och tyckte att en neutral titel skulle bli bra. Så det blev helt enkelt "Medborgare".
Här kommer den bilden - man kan klicka två gånger på själva bilden så blir den litet större :-)

Medborgare 1

Sen blev det en helt annan miljö - Drottninggatan den där dan när det var kultur på G... ett jättelångt bokbord som kulturell avkoppling från shopping-prylarna.

Medborgare 2

Å sen hittade jag en bild från Dagen då Deklarationen skulle lämnas in! En medborgerlig plikt och, ta mig fan, en rättighet (Man kan ju ha avdrag att göra!). Det finns nu inget skattekontor i de arktiska, nordvästra förorterna, inte ens i Spånga, med söderläge och tågförbindelse - så det blev till att uppfylla sina rättigheter på Södermalm - där Skattekontoret över alla andra Skattekontor har sina boningar... Medborgarplatsen alltså. Och vad finner man där? Verklighetens folk, eller vad? I varje fall tycks de inte bry sig om en flanerande fotograf - de ska ju komma i tid till jobbet!  Och det ser jag mycket positivt på. Det skulle jag också ha gjort.  Det var tredje bilden så det blir helt enkelt bildtitel: Medborgare 3.  Alla övriga värderingar överlåts med varm hand till besökaren.  Som sagt, prova gärna att klicka litet på bilderna ... 

Medborgare 3

PS: Glömde säga att alla bilderna är tagna med vidvinkel, 21 mm Super-Angulon-R på ett Canon-hus. DS.

PS 2: Glömde också skriva att man kan kommentera hur mycket man vill utan att vara medlem eller inloggad och sånt! Bara att uppträda anonymt!  Om man vill, kan man förstås i texten i så fall skriva vem man är :-) Men det är inget krav!